lördag 3 april 2010

Jag vet...

...att jag inte höll mitt löfte om att fortsätta blogga om maran samma kväll, men jag orkade verkligen inte! Och resten av veckan har rullat på utav bara fanken, så jag har inte alls hunnit med. Och i går var en av mitt livs mest intensiva dagar, och då jag inte orkar blogga om samma sak igen (har skrivit om dagen i min låsta blogg) så tar jag mig friheten att kopiera in samma inlägg även här (det är trots allt inte varje dag man får möjligheten att citera sig själv... ):

"Intensiv långfredag

I dag är jag rätt trött då det i går var en minst sagt intensiv dag....

I onsdags kom Adam yngsta syster hem från Ecuador (där hon har varit och arbetat som volontär i fem månader), så från i onsdags har båda Adams systrar bott här hemma så att vi i går kunde åka tillsammans till Eskilstuna där vi skulle fira pappa Palmblad, tillsammans med hela Adams familj, hos Adams bror.


Så, sagt och gjort; vi packade bilen och vid halv tio-tiden begav vi oss av och första stoppet var Rönninge, där vi skulle lämna av Tetris hos vår hundvakt Mia (Mia skall ha Tetris då vi åker in till förlossningen, så i går skulle hon premiärpassa Tetris). Strax efter tio var vi sedan på vägen igen, med riktning mot Eskilstuna. Vi hann till strax utanför Strängnäs, då jag plötsligt hör hur Adam säger "Oh, shiiiit!" samtidigt som jag ser något vitt mitt på motorvägen (och jag tror att jag ser en sådan där vägavspärrning, som används vid vägarbete då trafiken skall ledas in till endast det ena körfältet).


"Det vita" visar sig vara en hästtransport som vält, rakt över motorvägen, och jag får tvärnita. Vi känner direkt att vi inte bara kan åka förbi, så alla fyra rusar ur bilen och fram mot bilen och hästtransporten. Då ser vi att två andra bilar också har stannat och att en äldre kvinna pratar i telefon (hon har precis hunnit larma 112 får vi veta, så olyckan har hänt bara sekunderna innan vi kom fram till platsen) och vi ser två unga tjejer som inte kan ha varit äldre än 16 respektive 18. Det visar sig att det är den ena tjejen - den som vi tycker ser äldst ut av dem båda - som kört bilen och hon har en häst i släpet...


Jag kan säga att det är fullständigt kaos på platsen, och samtidigt som vi allihop hjälps åt allt från att placera ut varningstrianglar till att försöka uppmärksamma trafiken på olyckan, hinner man tänka en miljon tankar. Jag kom på att vi nog borde täcka över fönstret in till transporten, i ett försök att lugna hästen, och det verkade funka ganska omgående för de hysteriska sparkarna avtog ganska snabbt och hästen blev något lugnare. Adam kom på att en veterinär måste tillkallas omedelbart, så tjejen fick låna min telefon och hon hann inte mer än bli kopplad till en veterinär innan ytterligare en bil stannade och ur den klev en man i 30-årsåldern som undrade vad som hade hänt hänt, och han berättade att han är veterinär! Snacka om röta! Han hade dock inga grejer med sig i bilen, så hans fru fick ta bilen, vända och åka och hämta hans arbetsväska - hästen var tvungen att få lugnande - och det snarast möjligt - för att det överhuvudtaget skulle finnas en chans att få ut den ur transporten. Under tiden allt det här händer så kommer det både poliser, ambulanser och brandbilar och därefter händer allt så himla snabbt och vi stod där och blev sjukligt imponerade av hur proffsigt alla arbetar! Hästen fick till slut lugnande och brandmännen och veterinären lyckades ta sig in i transporten där de kunde få loss skiljeväggen (hästen hade alltså lyckats resa på sig i den liggande transporten, slita sig loss från haken, ställa sig över skiljeväggen och vända sig om så den har huvudet ut mot lastbryggan). Därpå kunde arbetet, med att få ut hästen, börja...


Polisen stängde av all trafik åt båda hållen, och vi förberedde oss på att få ut en häst i fullständig panik (som dessutom måste lastas om till den nya transportbussen som anlänt till platsen). Det var dessutom stora problem att få ut hästen, och alla undrade vi nog i vilket skick vi skulle komma att få se den...


Efter mycket om och men lyckades de få ut hästen, och döm om vår förvåning när vi ser att hästen verkar vara helt oskadd! Den haltade inte ens! Tydligen hade den fått en liten skråma i pannan, men några övriga utvärtes skador kunde man inte se överhuvudtaget. Nu vet vi ju inte hur hästen såg ut invändigt, men den verkade helt klart - efter omständigheterna - vara vid god vigör. Det var nästan så vi ställde oss och applåderade och jag höll på att bryta ihop av glädjetårar. Fy fan, vilken änglavakt.


I 1,5 timme blev vi fast på platsen innan vi - något omtumlade - kunde åka vidare till Eskilstuna.


Resten av dagen var dock väldigt trevlig, och Adam och jag hann till och med besöka far och Sollan en snabbis, innan vi styrde kosan åter mot Tullinge. Strax innan nio var vi även på plats i Rönninge för att hämta upp Jyckepycke igen, och nedrans så glad hon blev av att se oss! Hon hade skött sig exemplariskt hela dagen, så det känns himla skönt att veta att Mia kan ta henne när det blir dags för Knådd att anlända.


Så... Min långfredag var minst sagt intensiv, och lång. och det sjuka är, att två gånger den senaste veckan har jag drömt saker som sedan visat sig ha verklighetsanknytning... Förra helgen drömde jag att jag vann en Epic Six i lotteriet på Stockholm City Scrap och natten till i går drömde jag om en bilolycka där räddningstjänsten tillkallades och det blev ett enormt pådrag....


Här står det om gårdagens olycka. Texten innehåller dock några felaktigheter: hon körde inte av vägen och transporten innehöll inte två hästar... Vägen spärrades dessutom av i båda riktningarna under en dryg halvtimme."


Men, jag lovar: jag kommer att rapportera ytterligare från maran!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar