Köpstopp!

Jag har bestämt mig för att utmana mig själv till ett års köpstopp! Eller, jag har valt att kalla det för ett one-to-one-år istället för ett köpstoppsår, eftersom året inte kommer att innebära ett fullständigt köpstopp. Det är något jag har funderat över ett tag och hur jag kom fram till detta, kan du läsa om här.

Som scrappare/pysslare känns detta som en särskilt svår utmaning, eftersom scrapkulturen, tillika pysselkulturen, i mångt och mycket är en kommersiell hobby... Och det, i sig, är ju faktiskt ganska konstigt eftersom -framförallt - scrapbooking ursprungligen är en "ta vad du har och gör något fint av det"-hobby; hela konceptet bygger ju faktiskt på att man skall ta tillvara på allt, snarare än att man skall köpa allt... Många gånger är det dessutom dessa scrappare som verkligen imponerar på mig; de som med ett relativt litet utbud, kan skapa alster som får en att häpna! För egentligen: med en uppsjö av dekorationer så till den grad att du kan bada i dem och/eller maskiner som i princip gör jobbet åt en, så kan väl egentligen de flesta göra rätt coola grejer...? Eller...?

Jag tänker rätt ofta på den kommentar jag fick en gång på en scrapträff jag var på (2009); det var en kvinna som - med en rätt nedlåtande attityd - tittade först på mig, sedan på mina grejer och sedan på mig igen för att därpå utbrista: "Är det där allt du har?!". Med en sådan attityd kan jag liksom tycka att man har förlorat vad själva grundidén handlar om...

Missförstå mig rätt... Jag älskar att köpa scrapprylar; jag älskar att gå in i en scrapbutik och få titta på alla vackra dekorationer och alla vackra papper och när jag - i våras - vann ett dekorationspaket värt 1500:- (det vill säga: ett paket med många grejer i!), blev jag nog lyckligare än ett barn på julafton! Men kanske är det just på grund av detta, som jag känner att det är dags för att utmana mig själv på det här sättet? Kanske är det just för att jag inte skall tappa bort hobbyns själ, som det känns så viktigt med nya perspektiv? Och kanske är detta just vad jag behöver, för att jag skall hitta tillbaka till inspirationen? Kanske kommer kreativiteten skjuta i höjden, när man faktiskt inte har ett utbud stort som Joakim von Ankas kassavalv (ja, inte för att jag någonsin har haft det, men ändå...) att bada i? Jag vet inte, men det är ju värt ett försök, kan jag tycka...

Traktat för mitt år lyder som följer:

* Mitt one to one-år startar den 5 september 2011 och slutar således den 5 september 2012

* Saker som är undantaget är:

• mat (no shit?)
• förbrukningsartiklar
• mediciner

* För alla övriga inköp gäller:

• kan jag låna istället för att köpa?
• finns det begagnat? Alla inköp skall i första hand ske second hand.
• one to one - dvs för varje sak jag köper, måste jag göra mig av med en motsvarande grej. Jag kan alltså inte köpa en tröja utan att också göra mig av med en tröja.
• "Veckans 5" kör också igång, i samband med mitt one to one-år! "Veckans 5" innebär att jag varje vecka skall rensa ut och göra mig av med 5 saker. Det kan vara 5 tidningar som jag inte läser längre, fem par strumpor som det gått hål i eller fem saker á la lite av varje. Huvudsaken är att jag rensar. (Här finns inlägget i sin helhet.)

Jag undrar just om jag har några scrapvänner där ute, som vågar anta min utmaning och ta följe med mig i ett år...?